Svenska/Grammatik/Satslära

Detta är en del av kursen Introduktion till svensk grammatik.

Satslära eller syntax är den del av grammatiken som handlar om hur ord tillsammans utgör fraser eller meningar. Det finns ett antal olika satsdelar som alla utgör meningen.

Bakgrund

Svenskan är ett SVO-språk, där SVO står för subjekt, verb, objekt (se nedan) och syftar på grundordföljden i satser. Denna ordföljd kallas för svenskans del traditionellt för "rak ordföljd". Skulle däremot objektet eller ett adverbial placeras först kommer subjektet på tredje plats. (Jämför Jag sparkade bollen, och Bollen sparkade jag, medan Bollen sparkade mig ger meningen en helt motsatt betydelse.) Predikatet skall nämligen alltid vara på andra plats, och därför betecknas svenska ofta som V2-språk snarare än SVO-språk.

I frågor gäller dock omvänd ordföljd, dvs. predikatet kommer före subjektet. Ex.: "Sprang han fem kilometer varje dag?"

Bisatser har oftast rak ordföljd: Ex.: "Det är väl känt, att han springer fem kilometer varje dag." Första satsen är en huvudsats och den andra en bisats.

Subjekt och predikat

De två grundläggande satsdelarna är subjekt och predikat. En mening är inte fullständig utan ett subjekt och ett predikat. Ett subjekt är den som utför någonting, och predikatet är vad denne utför. I följande mening:

Jag äter.

utgör "Jag" subjektet och "äter" predikatet. Det är lättast att börja med att ta ut predikatet, och det kan man göra genom att fråga sig vad det är som händer, det vill säga, vad som är verbet. Det är äter. För att få ut subjektet kan man ställa sig frågan vem som utför det som händer. Det är jag som äter, och jag är alltså då subjektet.

Ackusativobjekt

Nästa del är att ta reda på vad det är som jag äter. Då får jag reda på det direkta objektet eller ackusativobjektet. I följande mening:

Jag äter godis.

är alltså godis ackusativobjekt eller direktobjekt (kommer i fortsättningen förkortas ao).

Dessa tre första delar kan lätt tas reda på genom att ställa de frågor som beskrivs ovan:

• Vad händer? Någon äter -> äter är predikatet.
• Vem utför det som händer? Jag, och "jag" blir då subjektet.
• Vad är det för något jag äter? Godis, och godis blir då ao.

Dativobjekt

Om man skriver en ny mening, som följande:

Han fick kulor av morfar.

märker man snabbt att det har kommit en ny satsdel som inte har beskrivits ännu. Men vi börjar med att ta reda på de vi känner till.

• Vad är det som händer? Någon fick något -> fick är predikatet.
• Vem fick något? Han -> Han är subjektet.
• Vad fick han? Kulor -> kulor är ao.

Kvar blir då "av morfar". Här kommer vi in på en ny satsdel som heter indirekt objekt eller dativobjekt. Det kommer i fortsättningen förkortas do. Satsdelen beskriver den eller det som har, får eller kan disponera ackusativobjektet. I fallet ovan var det morfar som disponerade kulorna, och därför var han do, även om det är "han" som har dem nu.

Adverbial

Adverbial är en satsdel som beskriver tid, plats, sätt, omständigheter och så vidare. Det finns flera olika sorters adverbial. Bland de vanligaste är tids-, sats-, sätts-, rums-, orsaks-, agents- och villkorsadverbial.

I från sorternas namn kan man ofta avgöra vilken sorts adverbial det är. Tidsadverbial beskriver tid, rumsadverbial beskriver plats, sättsadverbial beskriver sätt och så vidare.

I meningen

Han har alltid pengar.

beskriver ordet "alltid" tid, och det är därför ett tidsadverbial.

I meningen

Han kunde strö pengarna omkring sig.

beskriver "omkring sig" var han strödde de pengarna han alltid hade. "Omkring sig" beskriver således plats, och är därför ett rumsadverbial.

I meningen

De skrattade högljutt.

beskriver "högljutt" på vilket sätt som de skrattade. Därför är "högljutt" ett sättsadverbial.

Externa länkar

Svensk grammatik: Syntax från Wikipedia.